KARUNA – करुणा – COMMUNITY

.

Välkommen till Karuna Community

.

Sidan är skapad för att dela med mig av enkla verktyg och egna erfarenheter av mitt sökande efter efterlängtat frihet och förståelse av det vi kallar livet.

.

Self inquiry är en metod där man har total fokus på det inre medvetandet ”I’am” som användes av Ramana Maharshisom en direkt väg att avslöja jaget, (identiteten med egot) Vid att stanna och ha fokus på det inre medvetande kommer vi mer och mer in i ett varande samtidigt som identiteten med vår person/ego avtar.

.

 ”You are not a drop in the ocean, You are the entire universe in a drop” Rumi

.

Friheten i att inte behöva leva upp till ”historien om mig”. 

  När vi observerar oss själva kan vi efterhand se skillnaden mellan ”jag som form” och ”jag som medvetande”

  Jag som medvetande ”I’am” är vår kärna där det fysiska och ickefysiska upplevelse smälter samman, det finns inte längre en upplevelse av att något är separerat från något annat. 

  När vi identifierar oss med formen enbart, är det som att försöka hålla fast något som ständigt förändras, man behöver inte observera tankar och den fysiska världen särskilt länge innan man ser att ingenting är oföränderligt. 

  Vissa saker kan upplevas som permanenta utifrån ett snävt perspektiv/en kort tidsperiod, men i ett större perspektiv/större tidsperiod kan man se att inget stannar i samma form för evigt.

  Så att vara identifierad med formens värld är som att inte se hela bilden av vilka vi är, det är ett inlärd och omedvetet sätt att se oss själva. 

  När vi observerar vårt eget medvetande, och ställer frågan: Vem är jag, eller: Vad är jag, utan att förvänta oss ett svar från tankarna, kan vi observera processen i att sinnet automatisk stillar sig för en stund eller ibland en längre tid. 

  Ofta blir sinnet rädd för att tappa kontrollen eller förlora sin gamla identitet när det blir stilla, och vill snabbt återta kontrollen. 

  Men ju mer vi faktiskt ser att vi inte är enbart den observerade formen som vi så länge har trott, utan att vi är medvetenheten/observatören som ”ser” både formen och det formlösa.

  Grejen är att när vi observerar på detta sätt hamnar vi en upplevelse av evigheten, vi kan inte längre säga vilka vi är, eller ens vad vi är. Vi kan se att den dualitet vi tidigare har upplevt, nu bara kan erfaras om vi identifierar oss i formens värld.

Hur kan vi stanna i och ha vår identitet i det icke-dualistiska varande i vårt liv och i vardagen?

  Min egen erfarenhet av det är att det går alldeles utmärkt att vara en vanlig människa samtidigt som jag är medveten om att jag inte är enbart min person eller fysiska kropp, det går dessutom lättare att vara människa när jag kan se framförallt vad jag inte är.

  Att jag inte är min person utan att den är en samling präglingar som har pålagds genom livet och uppväxten. 

  Att kroppen är en del av naturen den lever i och inte är separerat från något av det som omger den.

 Att det formlösa subjekt som är medveten om formens värld inte heller är separerad från den, det går inte att tänka sig till detta sätt att se helheten, däremot sker seendet automatiskt när vi ser klart. 

De metoder som fungerar bäst för mig är att undersöka: Vem är jag/Vad är jag, eller Var uppstår tankarna, gå till källan av tankarna, var kommer nästa tanke ifrån.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *